Detta blogginlägg är skrivet av Tomas Rolfhzon Ekman.
Tiden rinner ut som i ett för snabbt timglas där sanden är tidsbegränsad rynkorna dom halkar ned i otakt lägger sig som flera gråa livlösa pannkakor på varandra staplade som ett osymmetriskt mönster minuterna blir sekunderna vi inte vill ha tiden räcker inte till som vi vill haett avsked av en blommande rosett farväl av ett levande tingett slut av någontingallt söndrar det mesta vittrar söndertimmarna blir…
Läs hela inlägget av Tomas Rolfhzon Ekman här –> Vill ha tiden som inte räcker till?
