Detta blogginlägg är skrivet av Hanna Rosell.
Det är alltid som mörkast precis innan gryningen. Det tänkte jag i natt, när jag sov på soffan med yngsta barnet som hade växtvärk/hosta/mardröm. Nej det tänkte jag såklart inte. Är det ens sant? Tycker det låter märkligt. Jag tänkte snarare på när han var ett par år och hade krupp och hur jag bar honom en hel natt, med…
Läs hela inlägget av Hanna Rosell här –> Tankar i höstmörkret
