Detta blogginlägg är skrivet av Enligt O.
En knapp timme in i Släpp taget börjar jag gråta och sedan grät jag halvt hysteriskt resten av filmen. När det var en halvtimme kvar fick jag ta en paus och hämta en rulle toapapper. Josephine Bornebusch är så himla bra och allt hon tar i blir något alldeles extra. Nu tar hon en rätt så vanlig medelålderskris och skildrar…
Läs hela inlägget av Enligt O här –> Släpp taget
