Detta blogginlägg är skrivet av Enligt O.
När Kristina Lugn gick bort insåg jag att det var på tok för länge sedan jag läste något av henne och började med Hundstunden: Kvinnlig bekännelselyrik från 1989. Den fick mig att minnas vilket otroligt fin poet hon var. Kanske hade jag glömt det mitt i allt kaos kring Svenska Akademien, men oavsett hur Lugn agerade då (eller rättare sagt…
Läs hela inlägget av Enligt O här –> Hundstunden: Kvinnlig bekännelselyrik
