Detta blogginlägg är skrivet av Tomas Rolfhzon Ekman.
Självfallet vet jag att man inte kan ställa tillbaka klockan vilket jag ibland önskar, istället skenar tiden fortare och fortare för att till slut närma sig ruinens brant. Bortom ruinens brant finns där ingen återvändo allt bakom mig försvinner i allt snabbare takt för att till slut blekna bort bland minnena. Har inte hamnat där än men varje dag är…
Läs hela inlägget av Tomas Rolfhzon Ekman här –> Varje dag går man efter bästa förmåga?
